Varför känner inte andra min personliga gräns?

Inte vet jag om det är här speciellt för ADHD eller så, men jag börjar tro det. Det känns lite pinsamt att berätta, thou. Fast jag är ju van vid att vara pinsam så…

Jo, det är så att jag ofta blir “överfallen” av både kända och okända människor i offentliga sammanhang. Det händer speciellt då jag hamnar i sammanhang där många andra kvinnor vistas tillsammans. Det slår aldrig fel, efter en liten stund börjar minst en kleta på mig, först med en intim gest på min kropp (Inte sexuell, det är INTE så jag menar) sedan går de vidare till mitt hår .

För det mesta är det så att hon det är alltid en hon, tar tag i min arm ser till att få ögonkontakt och leende säger nåt som jag sällan uppfattar och aldrig hinner besvara för att jag blir lika häpen varje gång. Jag brukar bara le och försöka gå vidare för att få henne att släppa mig. Sen brukar det bli så att hon börjar prata om sitt hår och så ska hon beundrande kleta i mitt. Och direkt efter det går hon lös på mina naglar, tar mina händer och utropar sånt som;
- Är de äkta? Är de verkligen äkta! HUR får du såna där naglar? Kolla allihopa vilka NAGLAR.
- Ja de är äkta och jaha, så du biter ned dina, jaha det var ju trist.. Näe inte vet jag hur du ska gböra, kanske du kan ju börja med att inte bita av dem?

Jag har varit med om det här i hela mitt liv, och jag blir illa berörd av det. Särskilt som att det känns som att det bara är jag som drabbas av det här. Men det kan det bara inte vara! Jag begriper att det är så att jag inte tycker om att folk TAR i mig på ett så närgånget vis utan mitt medgivande men hur kommer det sig att många kvinnor tydligen tror att jag tycker det är lika supernaturligt att kleta på folk som de tycker. Jag har faktiskt börjat säga ifrån på skarpen när det blir för mycket, som häromdagen då en väninna ville prova min BH som jag precis köpt och hade på mig som jag visade alldeles av mig själv för att jag tyckte den var så fin. Och det trots att jag nyss berättade att den inte fanns fler i samma storlek på rean för jag hade letat. Nu backade hon i och för sig direkt eftersom jag sa nej och bad om ursäkt, hon är så klädtokig se!

Min kropp och mina attribut är mina. Jag bryr mig inte om andras utseenden i varenda givet ögonblick. Jag ger inte den feedback som andra förväntar sig kanske? En del beror förmodligen på att jag känner mig obekväm med att säga en massa komplimanger som kommer på beställning. Och missförstå mig rätt nu, jag ger gärna komplimanger när jag upptäcker att andra ansträngt sig och det med mycket värme, men kanske inte direkt och oftast inte om något klädplagg, frisyr eller hårfärg. För om jag gör det känns det som att jag måste komma ihåg att notera förändringar hos personen när jag möter henne nästa gång.

I kvinnliga sammanhang är det vanligt att ger varann en komplimang har jag märkt och så är det nog tänkt att den andra ska komplimanga nåt tillbaka. Men jag upptäcker sällan nåt att ge komplimanger om hos andra vid första anblicken, inte för att de inte är värda komplimanger, det är bara det att jag känner av humöret istället. Utstrålning. Och hur den personen ställer sig till min. (ja, jag vet att det är är att överanalysera Muahahahaha.)

Och jag kletar inte på folk heller. Ibland kan jag iofs krama om någon som jag träffat på förut om jag upplever den personen som låg och ledsen. Men inte säger jag, vad fin du är i den jackan inte för att få tillgång till hennes hår eller något annat som jag vill pilla på, typ hennes handväska. Det värsta är nog det att jag inte lägger märke till hur andra förändrar sig fysiskt. En väninna hade bytt hårfärg, från cendre´till rött och det tog flera timmar innan jag såg det och det var för att hon sade det. Däremot såg jag att hon strålade. Hon hade varit deprimerad så länge och plötsligt kom hon och lyste av glädje. Jag fattade inte att det var håret.

Det är extra obehagligt när okänt folk som ska känna på mitt hår eller snacka om detaljer i mitt utseende. Jag ser ut som alla andra så det är inte att jag är extra snygg eller nåt så det är inte det folk menar heller så mycket fattar jag, men det är liksom den här intimiteten! BLÄ! Jag tror faktiskt jag begriper varför Britney Spears rakade av sig håret. Det betyder helt klart; SLUTA KLETA!

Jag har några bekanta som gör detsamma varenda gång vi träffas. En tjej jag känner kan börja dra i mina kläder, ska se min mage och ska kolla ifall jag också har gäddhäng eller något annat helknäppt och lyckligt pusta ut ifall hon upptäcker en enda defekt. Fast just har ingen farstu och har för den delen aldrig begripit vad jag menar när jag säger till henne att hon kan behålla sina defekter för sig själv för jag har då inga. Hehe
Jag vet helt ärligt inte hur jag ser ut om jag inte ser mig i spegeln eller på ett foto. Däremot kan jag känna det. Låter det knäppt? Ja, visst är det knäppt och särskilt om man vet om att jag är visuellt lagd och superkonstnärlig. Men det är så här serni, jag har inte betraktat mig. Jag kan känna mig snygg, ledsen, arg etc och då ser jag UT utifrån det antar jag.
Jag kan teckna av en hästsiluett från minnet för att jag såg en i ett motjus en gång men jag skulle inte kunna göra ett självporträtt eller ens mina bästa vänners porträtt. Kanske det skulle funka ur minnet med ungarna, men då skulle det bli teckningar från när de är under 7 år gamla. Jag skulle inte ens kunna peka ut mina egna ben på ett foto om jag var tvungen att välja bland andra ben av ungefär samma storlek.

Jag ids nästan aldrig ge män komplimanger för något annat än det de KAN, de missuppfattar mig så gärna i onödan annars, om jag vräker ur mig nåt om att de gör intryck på mig med sin person, har jag märkt. Och om män “kletar” i offentliga sammanhang handlar det oftare om konkret maktställning och status. Det vet jag. De tar rejäl ögonkontakt , hälsar med ett fast handslag och tar samtidigt med den andra handen någonstans på “hälshanden” utan att nypa.

De flesta män som är vana vid den där typen av att pinka revir och visa den ställning de anser att de har, reagerar alltid så intressant när jag hälsar tillbaka genom att lägga min hand än mer dominant, typ högre upp på armen på dem och vrida på deras hand eller något annat där jag inte går på deras jävla behov av att få vara alfahanne . Men det här är en inlärd grej som jag “leker” för att retas. Jag gör det bara såna gånger jag tycker det behövs. *ler rart*
Det funkar på kvinnor som också kan det här också. Roligast är att göra det här först när man hälsar.
Prova, men nyp inte för hårt för det kan vara MIN hand. För hårt blir liksom en signal till att man är FÖR angelägen om att visa vem som har mest status med detsamma och att man är rädd för att inte verka vad det nu kan vara mannen i fråga vill verka vara.