ADHD; Självmedicinera med sex

Jaha. Jag lovade ju att snacka mer sex i den här bloggen. Ur ADHD/bipposextänk.

Sex var det. Och just det ja - kärlek. Men kärleken har jag inte tid med just nu för det var nåt på tv jag ville se (minns ej vad just nu) och då hinner jag inte me nåt kärlekstrams, sex är nåt man ska kunna ha (eller skriva om!) på 10 minuter lika väl som på flera timmar. Eller hur? Det är min personliga åsikt men är rätt så typisk för många av oss med ADHD. Det handlar både om omväxling som inställning.

Jag som person är visuell med ett rikt inre fantasiliv och i ett förhållande ser jag ofta på film “i mitt huvud”, filmen där jag och min älskade karl har het, passionerad sex. Jag kan ha det här mentala förspelet igång hela dan, så det är klart att ifall karln behöver en långsam start när vi träffas samma kväll så blir det konflikt när han inte kan gå igång på direkten. eller så kanske han behöver snacka av sig eller nåt. Förr fattade jag inte det här. Jag trodde att det var mig det var nåt fel på när jag blev avvisad såna här gånger (varje dag) och blev jättesårad. För från början i förhållandet blir det ju lätt att man har sex svinofta och så blir det plötsligt aldrig, mitt vad det är.

Jag blev mycket häpen när jag upptäckte att män inte är några sexmaskiner. (Tyvärr hahahaha) Män i gemen framställer sig gärna själva som såna men klarar sällan att leva upp till sitt eget ideal som uthålliga älskare som inte tappar ståndet för minsta lilla asgarv i sängen. Jag har en rätt klinisk uppfattning och jag vet att en stor del av kvinnor som har samma diagnoser som jag har detsamma och ser sex som avstressande närhet. Tills man får rätt mediciner.

Jag gick inte att få “stopp” på ens med SSRI (även om orgasmerna inte blev lika starka). Men min sexlust försvann inte ( till min dåvarande karls förtvivlan?) Men nu, när jag medicinerar med concerta har jag inte samma behov av sex och är jäkligt nöjd med det. Det innebär ju att jag kanske kan träffa en man som kanske inte kommer att bli så påhoppad av mig, så att han börjar ifrågasätta sin manlighet. Eller utöva “barmhärtighetssex”

Bara en gång på “alla dessa år” har jag fallit för en man som jag idag tror är värsta borderlinemannen, han bara måste ha varit bipolär II också hahahaha och hade förmodligen ADHD i grunden (jag är på diagnos-humör hehe). Men man vet aldrig. Han kanske bara var en elak fan. Jag gissade på psykopat eller sociopat där ett tag, men han hade för stökigt hemma för att vara det bestämde jag mig för. Eller så var han psykopat light. Det skulle vara skottpengar på den mannen, han är inte bra för kvinnor - utom i en sak. Det sexuella. (och sorry alla gamla ex, OM ni läser det här; Ta det inte personligt är ni rara) Han var den i särklass bäste älskare jag träffat på i mitt liv. Erfaren, kul, gränslös, farligt spännande, uthållig och uppfinningsrik. Och välutrustad, får man säga sånt? Och såklart att jag stannade på grund av det suveräna sexet (jajamensan men det var såklart inte så att jag begrep det då), trots att det var den mest självdestruktiva relation jag har haft i mitt liv. Till sist gick det inte längre. Jag självmedicinerade mig med hans sexuella sida. Och han med min. Det har jag förstått idag.

Det var lite bakgrund. Jag är inte färdig med sexet, var inte oroliga *skrattar*. Jag tänkte att jag skulle ta upp det här framöver, det här med varför jag tror att man inte passar ihop med för kaotiska eller för kontrollerande sexpartners/kärlekar om man har adhd i varje fall.

Och på tal om centralstimulerande medicin och sexlust. Visst har jag berättat att jag drog ned på kaffet , redan samma dag jag började med concertan? Från 20 muggar omdagen till kanske 3-5 stycken. Sexlusten däremot.. inte vet jag hur ofta vanligt folk har sex men 3-4 gånger i veckan är väl skäligt eller hur? Jag tror jag skulle kunna gå med på det numera. Men då ska det va en sjuhelvetes rolig älskare! One-night-stands däremot orkar jag inte ens tänka på. Sex är också närhet - har jag ju sagt.

Och folks, missförsstå mig rätt - jag gick och går inte omkring och är kroniskt kåt. Jag kan tänka mig att en del män (och kvinnor för den delen) som har idats läsa detta och söker efter heta erotiska tankar, får för sig att personer med ADHD är nåt slags kåta sexmaskiner som de skulle skulle kunna tänka sig att byta ut sin gamla träliga fru eller man där hemma med. Det stämmer inte. De av oss som funkar på “mitt vis” ÄR inte vårt funktionshinder eller vår psykiska sjukdom. Vi HAR dem. Det är bara det att det ställer till med mer trassel att va på det här viset i en relation eftersom det är så svårt att förklara varför det är som det är!

Och det är inte hur jag ÄR sexuellt som det här handlar om, utan helt enkelt om hur jag ser på sexuell samvaro utifrån mitt ADHD-tänk. Sex är alltså ett sätt att självmedicinera, ett kognitivt hjälpmedel. Sen är det ju jäkligt mysigt också förstås.

Ånej, nu har mitt tv-program börjat.

*loggar ut*