När jag blir stressad tar jag till långsamma fyrkanter

Min shrink och jag har börjat jobba med en del rätt jobbiga grejer som jag stoppat undan långt inuti mitt medvetande. Hela förra våren när jag väntade på att få börja på psykoterapin så stoppade jag undan de här svåra tankarna med min världsberömda ON-OFFknapp, men jag gjorde en liten markering i minnet om sånt jag visste att jag borde ta upp när det var dags. Och eftersom jag funkar som jag gör, tycker jag paradoxalt nog att det är fantastisk spännande att börja må verkligen skräckfyllt pissdåligt. Min shrink påstår att jag är verkligt tuff, hon är ju liksom med i processen även om mycket av terapiarbetet sker i mig mellan sessionerna, men så säger hon förmodligen till alla sina patienter, fast det är ändå rart sagt av henne.

Under hela hösten 2007 har jag tillsammans med henne, samlat på mig dykutrustningen jag behöver för att våga mig på att ens nämna rädslorna vid namn för att inte terapirummet som jag känner mig trygg i skulle besudlas och smitta betongen med den där traumatiska sjuka och illaluktande kleten som jag brukar känna krypa upp på och täcka väggarna. Ja herregud, det låter konstigt va? Tycker jag också men jag lovar, det är verkligt för mig just när det händer. Men som sagt var, det är mer en slags känsla som tillför sjuk och energislukande näring åt min fantasi, vilken jag besitter i rikliga mängder.

Jag har även fått göra en del läxor som hör till de mer praktiska problem jag har, bara som en sån sak att lära mig hantera stress kring grejer som man normalt kanske inte tror kan vara stressigt. Som till exempel stressen jag känner när jag duschar! Jag tyckte att duschvattnet skvalade för fort (jag har skrivit om det) och det gjorde att jag kände mig nästintill illamående och ångestdrabbad hela tiden jag duschade. Jag började hyperventilera en gång för att det kändes som att jag inte skulle hinna duscha klart! Jag blev jätteledsen och fruktansvärt apatisk av det här. Bara en sån sak. (ja, jag förstår att jag är psykiskt störd, jag har papper på det ) Till sist blev det alldeles för jobbigt att duscha (vattuskräck? hehe) och jag började strunta i att tvätta håret för att det skulle gå smidigare och jag skulle slippa stressen.

Att “lära håret” att inte bli tvättat mer än en gång i veckan, kan jag berätta - mår bara håret bättre av. (Nu röker inte jag, eller har ett jobb där man måste tvätta håret efteråt ifall nu nån grimaserar av äckel av att lsäa det här)

Jag fick i läxa att jag skulle stänga av vattnet mellan intvålandet, schamponering och sånt. Och försöka prata för mig själv, vilket jag gör ändå men nu var jag tvungen att säga att nu tvättar jag min arm och så vidare. Det var verkligen skitsvårt för mig, men till sist började jag lära mig slappna av de gånger jag kände mig extra stressad.

En väninna till mig förresten ;-) är en hobbyhypokondriker PlusPlus. Hon håller jämt på och snackar om sensationer hon känner på sin kropp eller är missnöjd med och jag höll på att åka dit på det jag också efter ett tag, med all den här medvetna närvaron i duschen, kände jag. Men det gick som tur var över.
Herregud - jag tror att jag hellre är omedveten om eventuella  gäddhäng, celluliter eller annat som kvinnor tydligen har…

Jag fick visserligen något obehagligt på mitt medvetande på köpet. Nämligen Ågren över hur jag lat jag är på att frisera lite här och där sen jag blev singel.
Men å andra sidan, jag tröstar mig med att NÅGON måste sätta stopp för Giletteromantikerna och denna någon kan lika gärna vara jag. 

Nåja, att spara vatten medan man duschar är kanske normalt för en villaägare och det vorde bli normalt för alla om man ser det ur miljösynpunkt men nu handlade det inte om att jag spolar för mycket vatten utan om hur jag upplever att min värld snurrar fortare än jag hinner med. Det är därför jag behöver strategier. Till bland annat duschandet. Det här med det snabba duschvattnet blev förresten mycket bättre när jag höjde Concertan från 54 till 72 mg/dag.

(Nej, bada blev inget alternativ, det blev för blött kring golvet och kallnade för snabbt, när jag hela tiden sprang iväg från badet och gjorde grejer. Jag har nog aldrig gillat att bada tror jag. Basta däremot är härligt. Men jag har ingen bastu.)

När jag blir riktigt stressad och börjar ta till långsam kontroll för att få allt att fungera i små fyrkanter så hjälper nog inga andra mediciner på mig, än en krossad skalle tror jag. Näe, jag ska inte ta bort mig. Jag har ju sagt/skrivit att om jag nån gång tar bort mig i nåt svartsynt anfall så gör jag det på skoj, bara för att prova hur det känns. (Kanske jag borde göra något åt min morbida humor eh?)

Jaha, vad menar jag med det då, långsamma fyrkanter. Ungefär så här; Min rymd/platser/hörn/händelser består av visuella fyrkanter. Alla kanter ska vara lika långa och nu snackar vi mentala nanomillimeter. Inte fysiska.

När jag tappar kontrollen pga olika anledningar, kan vara nåt så enkelt som att jag inte har sovit tillräckligt på en vecka (som just nu när är jag nere i kanske 3-5 timmar per natt med många vakenavbrott) eller oroar mig för något konkret som att jag inte har råd med något viktigt så arbetar jag mig framåt och tänker i fyrkanter. Det går vääääldigt långsamt och jag vet att många känner igen sig och/eller sin partner i det här beteendet.

En annan väninna till mig har en man som gör så här så fort han måste tänka, göra och prata/vara trevlig samtidigt. (Han är bippo, med vad de tror är add men det är inte färdigutrett, så hans allt annat än hyperaktiva addbeteende och så plussar vi på de långsamma fyrkanterna - då kan ni tänka er *skrattar gott* ) Hon blir galnare av det där långsamma fyrkanteriet än av något annat han gör så jag fattar ju att det nästan måste vara jobbigare att vara utsatt av det än att leva i det när det händer.

Det här att föra saker och ting “i tur och ordning på en liten yta” (även tankemässigt nu alltså) gör en hel massa “normala” människor har jag sett, men den som kan göra sånt här medvetet för att på så sätt bli mer effektiv och få tid med annat, får energi av att bli klar eller hålla många bollar (eller fyrkanter) i luften/tankarna samtidigt. För mig fungerar det mer så att jag absolut inte är närvarande i det jag gör ens för en minut när jag blir stressad. Jag tänker istället hela tiden på nästa moment jag kanske kommer att glömma därför att jag är jag tvungen att stanna kvar i en händelse tills den är klar. Därför stressar det ännu mer.

Jag låter väldigt uppstyltad och rent ut sagt autistiskt tänkande i det här förklarandet märker ag när jag beskiver alltihopa, men så fungerar det i alla fall. Fast nu när jag har skrivit det här blir det lättare för mig att komma ihåg när jag ska förklara för min shrink, minnas hur det brukar yttra sig så jag vet att jag kan jobba på det..

Det här sättet att fungera har jag i alla lägen. På ett bra sätt när Concertan fungerar som ”smartast“ däremot, när jag blir stressad blir jag handikappad eftersom jag blir handlingsförlamad, tvångsmässig och antisocial av det här beteendet.

————————————————-
Enligt wiki:
En fyrkant är en rätvinklig tvådimensionell geometrisk figur med fyra sidor. Används ofta vardagligt inexakt som synonym till kvadrat, men kan i själva verket lika gärna utgöra en rektangel. Jämför med fyrhörning, som inte alltid är rätvinklig.

————————————————————————
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om stresshantering, shrink, handlingförlamning, psykoterapi, tvångsmässig, kontroll, duschvatten