Go Nuts med Virrikokko

Jag bad om lite uppslag och Nyima föreslog att jag skulle skriva om:

Saker som får en att “Go NUTS”. Triggerpunkter för olika människor, för mig är det falskhet och oärlighet. Skriv gärna om det, vad som får DIG att gå ‘nuts’ …

Ja, vad är det som får mig att “go NUTS” egentligen. Först är jag tvungen att lägga en värdering i det där, för det är kanske olika saker man menar med go nuts? För mig är det “att fara i taket, att bli ilsken och vilja döda ;-), att tappa konceptet och fara ut besinningslöst mot den eller dem som utsatt mig medvetet genom att vara falsk eller oärlig eller både och, så därför utgår jag ifrån min tolkning när jag funderar vidare..
 
Jag har så ofta skrivit om det här med vad jag anser är ärlighet och när jag anser att jag blivit utsatt för andra människor syn på ärlighet eftersom den helt klart inte “börjar” samtidigt för för olika människor. Att komma i efterskott, när man har åkt dit och proklamerar: Men jag sa ju som det var! kallar inte jag ärlighet. Det är bara ett sätt att försöka få den drabbade att inse att det nu finns förmildrande omständigheter och att syndaren har vaknat och borde bli behandlad med mildhet och förståelse. Ibland kan det vara på sin plats att förlåta så klart, man kanske har förstått för länge sen hur saker och ting legat till, men inte vågat ta reda på svaret genom att fråga rätt ut. Älskar du mig? Är det cancer? Har du spelat upp alla våra pengar? Har du en kärleksaffär? och så vidare… Så det vet jag i alla fall; att det jag uppfattar som falskhet och oärlighet inte får mig att go nuts, det gör mig bara så ledsen och faktiskt förlamad av sorg om det är riktigt illa.

Jaha, nu fastnade jag i fel grej märker jag. Vad får MIG att gå NUTS!!! Vilka triggers är det som gör att jag slår bakut och tappar kontrollen?
Det som slår mig direkt för att jag nyligen har befunnit mig i den här sitsen är detta med bristen med tydlig kommunikation mellan människor.

Jag blir fan vansinnigt förbannad när folk inte är tydliga! När de slingrar sig undan när jag behöver ett bestämt svar för att förstå vad som händer, inte händer eller ska komma att hända.
När jag måste gissa hur någon menar (om det är viktigt alltså) och inte kan förklara sig tills jag begriper och blir arga för att jag frågar 1000 gånger och “inte lyssnar”.

Jodå, det kan hända att jag inte lyssnar, jag tolkar faktiskt hellre. Men ordvrängeri kan jag.. så vränger man sig vagt eller kommer med ett svar som jag kan tolka i flera nivåer - om än inte direkt utan efteråt när jag tänker på vad som sagts, VET jag att något behöver förtydligas. Sen om den andra eller de andra blir galna på mig, börjar undvika att svara, vägrar att förtydliga för att det inte går att förklara bättre, skiter jag faktiskt fullständigt fan i. Det går nämligen inte att jag måste gissa vad som menas eftersom jag reagerar och agerar utifrån min gissning ganska omedelbart. Vilket märks extra tydligt i mina kärleksrelationer *mua ha ha ha* Jag hugger snabbt som en spottkobra på en liten mus och gör processen kort. Jag kallar det val. Och jag är oförmögen att göra annorlunda av någon jävla anledning, men jag tror det beror på att jag brister i dels uthållighet och dels att jag har en hel del erfarenhet av hala ålar..

Jag kanske ska ta nåt mer exempel.. Jo - jag avskyr och föraktar dumhet och jag blir så jävla arg och mordlysten när jag träffar på dumhet. Nu snackar jag inte elakhet, ointelligens per IQ (att man är underbegåvad kan man fan inte rå för och förresten kan man jobba på det utifrån sina förutsättningar) och jag tänker inte heller på okunskap.

Jag menar den här typen av dumhet som man väljer för att slippa undan att någonsin ta beslut eller för att genomföra de förändringar som krävs för att bli den som man anser att man “egentligen” är. Bullshit-tänkande på hösta nivå mao. Jag snackar den sortens dumhet där man släpper alla spärrar för att få igenom sina egoistiska skäl, dolda motiv eller va fan som helst. Jag snackar den sortens omdömeslösa dumhet där man med vett och vilja går in i situationer som man förstår är extremt destruktivt, kanske inte bara för en själv utan även sina barn, sin familj. Jag snackar den sortens dumhet som man till sist förstår är den man är allra allra räddast för att ta itu med inom sig själv. Den man skäms för och skapar hemska skuldkänslor i själen. Den som gör att vi alla behöver gå terapi. I alla fall jag.

Typ.